Shogiforum

Jag hittade ingen lämplig annan forumdel för postande av detta inlägg så jag prövar här och ser om jag får någon respons. Faktum är att jag välkomnar alla svar även om dessa inskränker sig till ett ja eller nej.

Ämnet är alltså en förändring av spelformen för korandet av den individuelle svenske mästaren.

Det är väl ett välbekant faktum att slutspelen idag vanligtvis lockar i stort sett bara de närmast sörjande, vilket innebär finalisterna, Martin och möjligen någon eller några andra särskilt motiverade eldsjälar. Detta medför att majoriteten av svensk shogielit inte får möjlighet att följa slutstriden om titeln och inte heller kan ge den nykorade mästaren den hyllning han förtjänar.
Samtidigt har formatet den egenheten att den formellt bäste spelaren, den regerande mästaren, inte själv deltar i den största årliga shogihändelsen i Sverige nämligen SM-tävlingen.
Sådant övermått av shogikunnande har vi enligt min mening inte så vi har råd att bygga in en dylik självstympning i systemet och därmed beröva tävlingen litet av dess nerv.

Mitt förslag är därför att vi förlänger SM-tävlingen med en eller två dagar och rondantalet till nio och utser segraren i denna direkt till svensk mästare.
För att möjliggöra utökningen av speldagar kunde mästerskapet flyttas till sommaren då folk ofta ändå har längre ledighet.
Eventuellt kunde vi t.o.m när det är praktiskt möjligt förlägga den till samma tid och plats som schack-SM för att använda detta evenemang till att väcka intresset för shogi hos schackspelare.
Eftersom mig veterligt schack-SM har två separata spelveckor så kunde man tänka sig att samma person kunde spela shogi under det första veckoslutet och sedan schack under den nästföljande veckan.
Olägenhet skulle väl med ett sådant alternativ tyvärr kunna uppstå för Emil Hermansson och andra elitschackspelare då SM-gruppen och mästarelit utnyttjar båda veckorna för spel.
Men så är det ju nästan alltid med förändringar, de löser gamla problem men skapar en uppsättning nya i stället.

Reaktioner mottages tacksamt!


Nils Carlsson

EDIT: Då jag efter diskussion med Therése, Carl-Johan och MickeH har reviderat mitt förslag för att i någon mån uppnå samma önskade slutresultat så är det önskvärt att ni istället tar ställning till förslaget i mitt tredje inlägg. Omröstningen är därmed inaktuell.

Ett intressant inlägg tycker jag.

Det är väl ett välbekant faktum att slutspelen idag vanligtvis lockar i stort sett bara de närmast sörjande, vilket innebär finalisterna, Martin och möjligen någon eller några andra särskilt motiverade eldsjälar. Detta medför att majoriteten av svensk shogielit inte får möjlighet att följa slutstriden om titeln och inte heller kan ge den nykorade mästaren den hyllning han förtjänar.
Samtidigt har formatet den egenheten att den formellt bäste spelaren, den regerande mästaren, inte själv deltar i den största årliga shogihändelsen i Sverige nämligen SM-tävlingen.

Jag håller med om beskrivningen. Jag upplever SM-slutspelen som lite avslagna eftersom det knappt är någon shogi-intresserad som följer det.

Mitt förslag är därför att vi förlänger SM-tävlingen med en eller två dagar och rondantalet till nio och utser segraren i denna direkt till svensk mästare.

Jag håller inte med om att detta är rätt medicin för att råda bot på problemet. En nio ronders monrad kräver många deltagare för att fungera. En tumregel är ju minst tre gånger så många deltagare som ronder. Vi hade ju 7 ronder i SM-turneringen förrut med gick ner till 6 ronder förutsatt att att antalet deltagare är 32 eller färre.

En annan möjlig variant skulle kunna vara att ha någon form av divisionssystem i SM. En högsta grupp med t.ex 6 deltagare där alla möter alla. Och under det en monrad-turnering där de bästa kvalar in till högsta gruppen nästa år. En nackdel är förstås att med de deltagarsiffror vi har idag i SM-turneringen så skulle monrad-gruppen vara alltför liten.

Det finns många möjligheter att kora den svenske mästaren och jag hoppas på en livlig debatt här på forumet.

Jag tycker att systemet med slutspel som vi har nu är bra (Rättvisemässigt).

Däremot behöver något göras åt upplägget. Jag har följt ett flertal slutspel på Lincon, och flera andra åskådare som Niklas och Thorbjörn från V-vik, Ulf från Nkpg och Jan och Tord från Sthlm (då har jag inte räknat med de som jobbat med shogi-informationen som t.ex. Robert och förstås Martin) har varit där och tittat. Hur det har varit på andra platser vet jag förstås inte.

En av anledningarna till att SM-slutspelet inte hålls på Lincon 2008 är att det ska vara ett visst antal veckor mellan SM-turneringen och slutspelet. Samma anledning var ett av skälen för 2007. Jag var på Lincon i år för att spela andra spel, och jag hörde flera som saknade Shogin där.

Vad gäller antalet ronder så har jag på ett årsmöte föreslagit att vi permanentar 7 ronder på SM, men jag blev nedröstad.

Jag tror att förslaget med 3-4 dagar och 9 ronder faller på sin egen orimlighet. Är "sämre" spelare, utan chans till SM-seger - och där räknar jag in mig själv - beredda att avsätta så många dagar för en SM-turnering? Tveksamt i mitt fall. Så tyvärr faller den idén dels på antalet ronder som Carl Johan skriver, och dels att vi riskerar att det blir en turnering där bara eliten ställer upp, och vi kan få en turnering för enbart "de närmast sörjande".

Nej, då ser jag hellre att det anordnas en sidoturnering i samband med SM-slutspelet.

Så mitt motförslag blir:
- 7 ronder i SM-turneringen
- SM-slutspelet på Lincon
- Sidoturnering

(Och ja, jag vet att det inte blir så praktiskt med sidoturnering på Lincon, då deltagarna i så fall måste betala inträde på konventet, men det får vi lösa på något sätt.)

Mycket intressant ämne.

Jag har varit med vid två slutspel och som Nils skriver är det dom tre tävlande, Martin och möjligtvis en eller två personer till som sluter upp. Miljöerna har inte varit optimala, mycket spring och stoj kring de tävlande. Att ha ett separat slutspel på offentlig plats som Lincon eller på ett köpcentrum, ställer krav på förbundets styrelse (3 personer) att planera tillställningen och att få medlemmar att komma och hjälpa till vid tävlingen.

Det finns en nerv i tävlingen att få möta både "bra" och "sämre" spelare. Eftersom deltagarantalet brukar vara mellan 12-25 personer skulle det bli en "rätt tråkig" tävling att dela in spelarna i två grupper. Sen får man anpassa antalet ronder efter hur många spelare som deltar för att få en så rättvis tävling som möjligt. Håller med tidigare inlägg att SM-mästaren ska koras på SM-turneringen.

Det ska bli intressant att följa debatten kring SM.

Först måste jag hålla med Therése om att en plats som Lincon är mindre lämplig som spellokal eller för att tala klarspråk direkt undermålig.
Jag kan under min ganska långa period som framför allt schackspelare bara erinra mig en sämre. Ett Täby Open (schackturnering) någon gång under 90-talet där vi spelade i en skola som också inrymde en sporthall under renovering. Varje vardagsrond utspelades då under ett mäktigt bakgrundsakompanjemang av slip-, borr- och hammarslagsljud.
Men jag förstår naturligtvis att det finns baktankar bakom valet av spelplats.

Sedan måste jag uttrycka min glädje över att några som jag tycker det är ett problem att mästerskapets upplösning äger rum på en helt annan tid och plats.

MickeH wrote: Jag tror att förslaget med 3-4 dagar och 9 ronder faller på sin egen orimlighet. Är "sämre" spelare, utan chans till SM-seger - och där räknar jag in mig själv - beredda att avsätta så många dagar för en SM-turnering? Tveksamt i mitt fall. Så tyvärr faller den idén dels på antalet ronder som Carl Johan skriver, och dels att vi riskerar att det blir en turnering där bara eliten ställer upp, och vi kan få en turnering för enbart "de närmast sörjande".

Nej, då ser jag hellre att det anordnas en sidoturnering i samband med SM-slutspelet.

Så mitt motförslag blir:
- 7 ronder i SM-turneringen
- SM-slutspelet på Lincon
- Sidoturnering

(Och ja, jag vet att det inte blir så praktiskt med sidoturnering på Lincon, då deltagarna i så fall måste betala inträde på konventet, men det får vi lösa på något sätt.)

Det är naturligtvis både tråkigt och en realitet att allas inspiration inte räcker till för alltför många speldagar. Jag förstår naturligtvis att om man har fått inkassera för många bakåt det nästan måste krävs en stålman för att resa sig med ett leende på läpparna och gnolande på en glad trudelutt lägga sitt huvud i stupstocken en gång till.
Men med det resonemanget kan man ju lika gärna argumentera för att korta tävlingen till bara en dag.

Din idé om en sidoturnering är förstås en möjlig förbättring av konceptet på så sätt att den antagligen leder till att lite mer intresse spiller över till finalspelet.
Kruxet är väl att det accentuerar problemet med avsaknad av toppspelare då inte mindre än fyra stycken skulle vara upptagna med slutspelet. De tre tävlande och Martin. Kanske skulle många tycka att sidoturneringen blev alldeles för avslagen och oengagerande.
Dessutom undanröjer det ju inte det rådande systemets andra huvudproblem med frånvaron av den formellt starkaste spelaren under SM-tävlingen.

MickeH wrote:Jag tycker att systemet med slutspel som vi har nu är bra (Rättvisemässigt).

Här tycker jag nog att den tävlingsform vi har tvärtom är synnerligen orättvis då den så ensidigt gynnar den innevarande mästaren.

Carl Johan Nilsson wrote: Jag håller inte med om att detta är rätt medicin för att råda bot på problemet. En nio ronders monrad kräver många deltagare för att fungera. En tumregel är ju minst tre gånger så många deltagare som ronder. Vi hade ju 7 ronder i SM-turneringen förrut med gick ner till 6 ronder förutsatt att att antalet deltagare är 32 eller färre.

En annan möjlig variant skulle kunna vara att ha någon form av divisionssystem i SM. En högsta grupp med t.ex 6 deltagare där alla möter alla. Och under det en monrad-turnering där de bästa kvalar in till högsta gruppen nästa år. En nackdel är förstås att med de deltagarsiffror vi har idag i SM-turneringen så skulle monrad-gruppen vara alltför liten.

Det finns många möjligheter att kora den svenske mästaren och jag hoppas på en livlig debatt här på forumet.

Jo, den invändningen har jag hört förut och den har naturligtvis fog för sig.
En av bristerna med en sexrondersturnering är dock att chansen är liten att alla toppspelarna får möta varandra inbördes. De tre första får det möjligen, i bästa fall de fyra första inte fler. Om SM-tävlingen skall vara allena avgörande vore det önskvärt med fler toppmöten eftersom det är det som skall avgöra turneringen, inte slumpen.
Om det sedan innebär att alltför många poäng kommer att skilja mellan de sammanlottade i de sista ronderna anser jag personligen vara av mindre vikt.
Orättvisor kan ske i båda fallen.

Med ditt förslag om en A- och B-grupp ser jag en ännu större risk än att monrad-gruppen skulle bli alltför liten.
För de bland oss som deltar mer sporadiskt skulle utsikten att spela en B-grupp för att kvalificera oss till nästa års A-grupp verka allt annat än lockande.
Chansen att en betydande andel av B-spelarna skulle deltaga i en sådan tävling är nog tyvärr försumbar. Åtminstone kan jag för min egen del avskriva den möjligheten helt. Dessutom förloras ju med ett divisionssystem den nerv Therèse talar om där hög möter låg. Risken är att denna förändring skulle framkalla ett nytt bottenrekord i deltagarantal med en utarmning av nivån närmast under elitgruppen.

Om man ändå skall spinna vidare på din idé så kan man tänka sig att tävlingen inleds med kvalgrupper som mynnar ut i en finalturnering av modell SM i blixt. Problemet blir väl då att klämma in ett på förhand obestämt antal deltagare i en förutbestämd tidsram. Det skulle krävas ett ganska gott arrangörsarbete med mycket fingertoppskänsla för att organisera en tävling med så många obestämda faktorer.


Liksom er andra ser jag fram emot en fortsättning och utvidgning av debatten gärna med deltagande av ännu fler.

Jag tycker också att en nio ronders turnering hade fungerat bra för att bestämma den svenska mästaren. Men bara förutsatt ett större deltagarantal. EM spelades t.ex på det sättet tidigare men då var det också en 25-30 deltagare i kyu- respektive dan-klassen. Det fungerade utmärkt.

Men med dagens deltagarantal fungerar det inte. Jag provlottade en sjunde rond till årets SM-turnering och fick följande (med varje spelares poängantal innan rond inom parates)

Hermansson (6) - Skotnicki (3)
Nilsson (5) - Hansson (3)
Danerud (4) - Alexandersson (2)
Rabe (3) - Gedda (3)
Ingesson (1) - Söderberg (3)
Ahlqvist (3) - Jernberg (0)

Det blev alltså bara Rabe - Gedda som fick möta någon i sin egen poänggrupp. I övriga partier får man inte ens möta någon i en intillliggande poänggrupp då skiljer 2 eller 3 poäng mellan spelarna.
Hur lottningen för åttonde och nionde ronden skulle se ut beror förstås på resultaten men tendensen är att det blir ännu konstigare lottning.

Gällande spellokal så har ju spelarnas komfort rent generellt kommit i andra hand. I första hand har prioriterats att kunna sprida shogi i samband med slutspelet. Kanske är det en strategi som borde omprövas? Under årets SM-slutspel fick vi såvitt jag vet inte någon ny medlem.

Carl Johan Nilsson wrote:Jag tycker också att en nio ronders turnering hade fungerat bra för att bestämma den svenska mästaren. Men bara förutsatt ett större deltagarantal. EM spelades t.ex på det sättet tidigare men då var det också en 25-30 deltagare i kyu- respektive dan-klassen. Det fungerade utmärkt.

Men med dagens deltagarantal fungerar det inte. Jag provlottade en sjunde rond till årets SM-turnering och fick följande (med varje spelares poängantal innan rond inom parates)

Hermansson (6) - Skotnicki (3)
Nilsson (5) - Hansson (3)
Danerud (4) - Alexandersson (2)
Rabe (3) - Gedda (3)
Ingesson (1) - Söderberg (3)
Ahlqvist (3) - Jernberg (0)

Det blev alltså bara Rabe - Gedda som fick möta någon i sin egen poänggrupp. I övriga partier får man inte ens möta någon i en intillliggande poänggrupp då skiljer 2 eller 3 poäng mellan spelarna.
Hur lottningen för åttonde och nionde ronden skulle se ut beror förstås på resultaten men tendensen är att det blir ännu konstigare lottning.

Ja, nackdelen med många ronder och få deltagare är just det att det ger väldiga poängdifferenser mellan spelarna i de sista ronderna. Man undrar om inte en traditionell monrad eller någon annan modifikation och inte schweizersystemet skulle ge ett bättre utfall. Dessutom är det ju så att i schweizer denna poängskillnad ändå finns mellan kombattanterna i de första ronderna, dock så att säga "orealiserad", då i praktiken de i den högre gruppen är de som kommer sluta med fler poäng än de i den lägre. Detta sätt att skilja agnarna från vetet uppfattas inte som det minsta konstigt. Fördelen med fler ronder är att åtminstone förnuftet säger att fler i ledargruppen kommer att ha mött varandra inbördes.

Men om ett nioronderssystem av många skulle uppfattas som underligt och orättvist är det väl lika bra att släppa idén.

Återstår att odla förslaget om ett flerstegssystem. Man skulle kunna tänka sig att låta SM-gruppen vara en kvalturnering där exempelvis de fyra som slutar först möts i ett playoff den tredje dagen. Problemet kvarstår då med de som inte vill viga ytterligare en dag för SM, så mycket mer då de inte ens är säkra på spel den sista dagen.
Ett annat alternativ är att använda första dagen till kvalspelet och den andra helt till playoff plus kanske en sidoturnering.
Detta skulle ju tyvärr medföra att man var tvungen att använda en förkortad speltid för kvalet.
Inget av dessa alternativ är enligt min mening riktigt tillfredsställande.

Jag vill då föreslå ett kompromissförslag som iofs gör omröstningen ovan inaktuell.

Man tvingas då inräkna ett separat speltillfälle för playoffen som nu men med skillnaden att de fyra bästa skulle kvalificera sig till slutspelet.
Dessa skulle mötas i en dubbelrondig Berger vilket innebär sex ronder som väl ryms inom det nuvarande spelprogramet. Segraren i denna turnering skulle utnämnas till svensk mästare.
Med detta format skulle man åtminstone råda bot på några tillkortakommanden med det nuvarande systemet. Svenske mästaren skulle "tvingas"(jag kan tänka mig att han ibland snarare känner sig tvungen att avstå deltagande som det fungerar idag) medverka i SM-turneringen och en större rättvisa skulle uppnås i slutspelet där alla ges samma förutsättningar.
Dessutom skulle antalet intressenter med den extra finalisten åtminstone öka med en person vilket med tanken på skalan på det evenemanget inte är en helt betydelselös förändring.

För den grupp som Micke nämner, de som kanske inte vill offra fler dagar på SM, skulle det ju inte innebära någonting utom en liten förbättring då utsikterna att nå finalen faktiskt ökar.
Tanken med en sidoturnering för att öka aktivitetsgraden kring slutspelet förtjänar naturligtvis också fortsatt övervägande.

För mig låter detta mer eller mindre som ett förslag jag skulle ha lust att lägga fram inför ett årsmöte.

Carl Johan Nilsson wrote:Gällande spellokal så har ju spelarnas komfort rent generellt kommit i andra hand. I första hand har prioriterats att kunna sprida shogi i samband med slutspelet. Kanske är det en strategi som borde omprövas? Under årets SM-slutspel fick vi såvitt jag vet inte någon ny medlem.

Instämmer till fullo i dina tankegångar här Carl Johan.

Intressanta förslag som skrivits hittills, jag gillar förslaget om att 4 gör upp om titeln. Men tror hur som helst att spel under 3 dagar kan vara svårt att locka folk till tävlingen. kanske man kan komprimera partierna tidsmässigt?
Ska man ha utslag i de 4 partierna? kanske snabbare betänketid?

Tror inte man ska dela in i 2 olika grupper, det kommer bara göra så att man får färre deltagare.

ska tänka lite mer så återkommer jag.

Niklas Alexandersson wrote:Intressanta förslag som skrivits hittills, jag gillar förslaget om att 4 gör upp om titeln. Men tror hur som helst att spel under 3 dagar kan vara svårt att locka folk till tävlingen. kanske man kan komprimera partierna tidsmässigt?
Ska man ha utslag i de 4 partierna? kanske snabbare betänketid?

Tror inte man ska dela in i 2 olika grupper, det kommer bara göra så att man får färre deltagare.

ska tänka lite mer så återkommer jag.

Jag kan kommentera direkt och förtydliga lite.
Jag har skrotat tanken på ett speltillfälle eftersom det kanske kan vara svårt att motivera folk att spela tre dagar.

Mitt förslag är alltså och glöm allt annat jag skrivit:
SM-turneringen spelas under två dagar som nu.
Men istället för att de två bästa går till finalspelet så kvalificerar sig de fyra bästa dit.
Finalen, som liksom nu spelas vid ett annat tillfälle, utgörs alltså av fyra man som spelar i en dubbelrondig Bergergrupp (alla mot alla). Eftersom rondernas antal blir sex så ryms tävlingen inom samma tidsramar d.v.s samma antal dagar som nu.
Betänketiden är densamma som används i finalen

Segraren i Bergergruppen utnämns till svensk mästare.

Den regerande mästaren är inte direktkvalificerad utan får kvala som alla andra.


Därmed uppnås följande fördelar:

• Svenske mästaren måste delta i SM-tävlingen och därmed höjs dess status
  
  Den innevarande mästaren har inga orimliga fördelar genom att han bara behöver spela en match när utmanaren redan har gått igenom två steg med de kostnader och den tidsåtgång det innebär.
  
  Aktiviteten kring finalen ökar med fyra spelare som är i aktion hela tiden.
  
  Fler spelare totalt får chansen att kvalificera sig och därmed borde motivationen öka bland alla deltagare i SM-turneringen.

Jag finner att i stort sett alla borde vinna på en sådan förändring utom möjligen den regerande mästaren.

Men det är ju en titel vars innehavare skiftar så ingen enskild individ behöver känna sig permanent missgynnad fördenskull.

Ja detta låter bra enligt mig, ser inga nackdelar med det.

Nils förslag låter bra tycker jag. En förbättring av dagens system. Sedan återstår att tänka ut hur man gör med särskiljning i ett sådant slutspel. Att två, tre eller till och med fyra spelare slutar på samma poäng är ingen omöjlighet.

Carl Johan Nilsson wrote:Nils förslag låter bra tycker jag. En förbättring av dagens system. Sedan återstår att tänka ut hur man gör med särskiljning i ett sådant slutspel. Att två, tre eller till och med fyra spelare slutar på samma poäng är ingen omöjlighet.

Detta är ju onekligen ett problem. I första hand får man väl använda vanliga särskiljningsprinciper:
1. Inbördes möte.
2. Poäng mot den sämste spelaren tas bort, den näst sämste osv

Kan man inte skilja spelaren ändå måste man väl tillgripa någon form av särskiljningspartier som då spelas med kortare betänketid. Det innebär ju också att det måste finnas gott om marginal i programmet som tillåter det.

Man skulle ju också naturligtvis kunna köra två semifinaler i stället men det finns något tilltalande i principen att alla möter alla. I så fall skulle 1:an i SM möta 4:an osv.

Bra i alla fall att fler tycker att idén om fyra personer i finalen och en mer jämlik behandling av alla deltagare är rätt väg att gå.

Ett vidareutvecklat alternativ skulle kunna vara följande särskiljning som inte kräver någon buffert i tid i slutspelet:
1. Inbördes möte i slutspelet.
2. Poäng mot sämste spelaren plockas bort, den näst sämste osv.
3. Placering i SM-turneringen.

Carl Johan Nilsson wrote:Ett vidareutvecklat alternativ skulle kunna vara följande särskiljning som inte kräver någon buffert i tid i slutspelet:
1. Inbördes möte i slutspelet.
2. Poäng mot sämste spelaren plockas bort, den näst sämste osv.
3. Placering i SM-turneringen.

Låter förnuftigt och detta kan jag ställa mig bakom. Det finns kanske ändå en infinitesimal risk att spelarna har placerat sig exakt lika även i SM-turneringen(?) men då får man väl tillgripa slantsingling.
Skämt åsido kanske man ändå kan ha lite luft i programmet på slutet för några snabba särskiljningspartier och skrota prisutdelningen om nu inte monradssystemet i SM omöjliggör likaplacering. Fördelen är ju att man i förväg vet om en sådan risk finns.

Det är bra att SM-tävlingen diskuteras. Sveriges shogispelare skall ha den SM-tävling de vill, och formatet skall vara det som medlemmarna i majoritet vid Årsmötet beslutar om.
Låt mig kommentera Nils reviderade förslag som sedermera några kunde ställa sig bakom. Om jag förstår det rätt, så skulle en sexronders öppen turnering kvalificera fyra spelare till ett dubbelrondigt slutspel, således även det med sex ronder. Den regerande Svenske Mästaren skulle inte vara kvalificerad för slutspelet utan tvingas kvalificera sig som alla andra. Jag förstår att bevekelsegrunderna är att få fler deltagare i såväl SM-turneringen som i slutspelet. Särskiljningen föreslogs vara: 1. Inbördes möte i slutspelet. 2. Poäng mot sämste spelaren plockas bort, den näst sämste osv. 3. Placering i SM-turneringen.
Jag tycker inte att detta förslag är shogimässigt, helt enkelt. Det liknar mer ett sätt att avgöra ett schackmästerskap. Shogispelet är mer välbalanserat mellan den som gör första draget och motståndaren än vad schack är. Shogi tillåter inte heller oavgjorda resultat i partierna. Det medför två saker. a) Man måste inte ha en millimeterrättvisa mellan vit och svart och b) cupspel i bäst av ett, tre, fem etc partier blir både möjligt och rättvist utan de något konstlade särspel som krävs vid cupspel i schack. Därför behöver man inte ett dubbelrondigt slutspel där alla möter alla.
Shogispelets japanska tradition med en regerande mästare som nästföljande år möter en utmanare om titeln valde vi för SM-slutspelet för att ge titeln en tyngd och för att en ny mästare måste besegra den regerande mästaren för att ta över tronen. Vi ville att det skulle vara åtråvärt att vinna titeln och försöka behålla den. Vi ville att de svenska shogispelarna skulle kunna följa kampen mellan mästaren och utmanaren med en längre betänketid och därigenom se den nivå som spelet vid den aktuella tidpunkten har utvecklats till i Sverige.
Ett argument emot en SM-final mellan titelförsvararen och en utmanare är förstås att den regerande mästaren får en fördel framför de andra spelarna nästkommande år. Men denna fördel har han ju spelat sig till! Förmodligen skulle inte många vilja ifrågasätta att Moriuchi är Meijin eller att Watanabe är Ryu-ou. De är ju helt enkelt de mästare som respektive tävlingssystem har producerat.
Jag är mycket medveten om att "som man ropar får man svar", dvs att spelsystemets utformning ger en viss given sannolikhet för en viss spelare att bli mästare. Jag själv har tex inte någon gång blivit mästare med det nuvarande systemet. Men jag tycker ändå att systemet har givit rättvisa Svenska Mästare de nio gånger som tävlingen har spelats. Jag hade chansen i det femte och avgörande partiet 2003, men där spelade Thore bättre. Framför allt har nog den långa betänketiden i finalerna många gånger avgjort vem som har vunnit.
Jag vill alltså hellre behålla det nuvarande SM-systemet än det förslag som här har diskuterats.